"Det är ingen hemlighet, än mindre en överraskning att vi skåningar är stolta och ibland en aning skrytsamma över vårt landskap. Nyktert kan man dock slå fast att Skåne har det mesta av det bästa. Skåne är det enda landskapet på det svenska fastlandet som har kustlinjer i väst, syd och öst.
 
Vi har dessutom vildmarksliknande skogar i norr, en risbygd med gärden i mitten och vidsträckta inbjudande slätter i syd.
För mig som vuxit upp längs Öresund, några årtag från Borstahusen, värmer det extra mycket när kloka människor rustade det gamla Pumphuset i det lilla fiskeläget med det lustiga namnet. Här har man verkligen borstat upp huset även om ortnamnet inte alls har med den saken att göra. Nej, namnet härrör sig ifrån smuggelbröderna Borste som på 1770-talet utgick ifrån platsen. Pumphuset är en oas och en av de bästa representanterna för vad vi kallar Öresundsregionen. Härifrån ser man Turning Torso, Öresundsbron, Köpenhamn, Själlandskusten, Helsingör med Kronborgs slott och självfallet Öresunds egen pärla Ven! Efter ett besök i Pumphusets konsthall är det bara att slå sig ned i restaurangen och njuta av en rejäl sillamad som naturligtvis knyter ihop hela upplevelsen. 
 
På Kullens sydsida med magnifik utsikt över ett evigt skimrande Öresund ligger Sveriges första riktigt kända badort, Mölle. På sin tid ett veritabelt näste för synd, där män och kvinnor badade sida vid sida med blottade kvinnliga vador och manligt muskulösa överarmar. Blotta tanken på något sådant kunde dimma blicken på den som sökte spänning i livet vid den här tiden. Det var på 1890-talet som det lilla sunkiga fiskeläget raskt förvandlades till en fashionabel badort. Det syndiga ryktet hjälpte säkert till. Under storhetstiden från 1905 och knappt tio år framöver var det framförallt tyskar och danskar som vältrade sig vällustigt i vågorna och för all del även i sänghalmen, kan man tänka. 
 
Låt en dryg halvtimmes sjöresa från Torekov ta dig över till en av de riktigt stora naturupplevelserna i Skåne. Åk över till Hallands Väderö, namnet till trots är det ett skånskt naturreservat, och upplev den där speciella ökänslan. Kanske är det ljuset, kanske luften, havet eller så är det något annat svårbeskrivligt och ogripbart som gör att man känner så starkt när man kommer till en ö. Och jag skulle nog drista mig att säga att just Hallands Väderö är extra speciell i det här avseendet. Tillsammans med salta bad i kristallklart vatten, ett behagligt strosande genom trehundraårig bokskog och så båtresan förstås, har kroppen och själen blivit vederkvickad för lång tid fram över. 
 
Så lämnar vi kusten och drar inåt landet. Tag gärna vägen från Sturup till Häckeberga slott. Det tar betydligt längre tid. Det är nämligen det som är poängen, att det ska ta tid. Att långsamt färdas längs slingrande vägar, genom grönskande bokskogar och milt kuperat öppet landskap, är ingenting annat än en veritabel lisa för den jäktade. Väl framme vid slottet blir den som fortsättningsvis uppskattar harmoniska giftermål mellan natur och kultur rikligt belönad. Maten är utsökt och läget på en liten holme i Häckebergasjön känns fullkomligt självklar, men vi bör skänka en tacksamhetens tanke till den som en gång valde att lägga slottet just här. 
 
Kusken stannar de löddriga, förspända hästarna. Dörren till landån öppnas och en välklädd tjugoåttaårig, ganska kortvuxen, man kliver ur. Han njuter förmodligen av solen som strilar i genom det täta gröna lövverket. En ihärdig näktergal skickar snärtiga toner ur buskaget. Han tar några korta steg framåt, insuper den skånska lantliga luften och blickar ut över borggården:
–  Trop royal pour un particulier! Alltför kungligt för en vanlig.
Den kortvuxne mannen var kung i Sverige, han var Gustav III. Det var försommaren 1774 och det nybyggda Övedskloster började ta form. Ett bygge som pågick i tretton år och stod klart 1776. Sanslöst vackert gustavianskt byggnadsverk! 
 
Jag höll på att glömma den säregna upplevelsen som de flesta belönas med på landets yttersta näs i sydväst. Kanske beror det på att jag själv bor här. För visst funkar vi på det viset. Hemmablindheten tar över och den dagliga rutinen gör oss mindre imponerade och uppskattande. Det kan vara på sin plats ibland att då och då få en påminnelse om hur fint det är runt den egna husknuten. Nog talat. Välkommen till Falsterbo!"